Vad skönt det skulle vara

Just nu känner jag att jag skulle behöva prata av mig med någon som inte dömer mig och som kan komma med råd/tips eller vad man ska kalla det.
Allt med jobbet är helt underbart och jag ser verkligen fram emot första provpasset, men det finns andra saker som tynger mig. Det är väldigt jobbigt, för jag vill inte prata om det med vem som helst heller. Jag vill prata med någon som jag vet håller tyst och att det enbart stannar mellan oss två. Men jag känner inte att jag har en sån kontakt med någon längre. :(

Visst jag kan prata med F om allt. Men vissa saker vill jag hålla honom utanför. Inte för att vara elak eller nått sånt, men vissa saker vill jag prata med andra om helt enkelt.

Jag kan prata med min mamma om det mesta med men jag känner inte riktigt att jag litar på att hon är tyst om det. Tyvärr mamma, men det är så jag känner.

Sen vill jag inte heller gå till en kurator som inte känner mig.. Jag vet inte vad jag ska göra, men jag vill inte gå och hålla dessa sakerna inne länge till. Det äter upp mig inifrån och får mig att må skit dåligt.

@-->----

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0